- Gud, vad perfekt! Jag har ett sovrum som jag behöver hjälp med, säger Ebba Hamrin.

Rummet är ganska litet och domineras av en ganska stor säng. Samtidigt ska rummet vara så mycket mer – en plats att umgås på, att få lugn och ro, avskildhet, i en lägenhet som delas med andra. Dessutom har Ebba ganska mycket fina saker som hon vill lyfta fram på den begränsade ytan.

Johan Engström ritar upp en skiss och säger:

- Rensa bort så mycket du kan och lyft fram det du vill visa och samla det på en plats, nästan som ett rumsaltare. De tomma ytorna lugnar ner intrycken. Frigör framför allt golvyta. Sängen får krypa upp i ett hörne även om det inte är det mest praktiska. Men då kan man också använda sängen som en möbel om man bäddar in den ordentligt under ett överkast.

Ett annat råd: använd inte så många färger – och gärna svarta ramar. Svart är ingen färg och tavlor kan placeras huller om buller och ända ge ett samtal intryck.

Jag undrar vilka fel som är vanliga när folk inreder sina hem.

- Att man jobbar med stereotypa möbleringsmodeller, att det ska vara som det alltid har varit. Det finns folk som månar om att ha det gamla finrummet kvar.

Ljusa, öppna och luftiga planlösningar utan väggar mellan kök, matsal och vardagsrum är populära – men också problematiska, enligt Johan Engström:

- Människor kommer till mig och säger att de tycker att det är för öppet. ”När vi lagar mat i köket luktar det stekt markrill i vardagsrummet. Och ingen kan sitta och prata och slamra i köket för då stör man den som tittar på teve”. Så jag har ofta blivit ombedd att definiera om och avgränsa rummet igen.

Vilket var då det viktigaste rådet som Ebba Hamrin tog med sig hem?

- Att inte tänka som alla andra, att möblera så jag får plats att umgås och att utnyttja golvytan. Nu ska jag visa upp skissen för min pojkvän.